Välkommen

Jag försöker komma på någonting att skriva medan riset kokar upp, det här inlägget kommer alltså att bli mördande tråkigt. Haha, inget lysande sätt att inleda en text. Jag har i alla fall några frågor.

Måns och jag sov tio goda timmar i natt. När vi vaknade tänkte vi på Elsa som hade jobbat i tre timmar medan vi bara låg och sov. Jag kan tänka mig att det för Måns var en ganska skön känsla, som att det var vi som hade det gott idag. Själv kände jag mig kass för att jag hade tackat nej till ett jobb - ett pass som jag visserligen försökte få tillbaka, men då hade de redan hittat någon annan vikarie. Men imorgon ska jag jobba, och på söndag, och många helger framöver för den delen. Tidigare i veckan var det en deprimerande tanke, men idag har det av någon underlig, sykisk anledning fungerat som bot.

Vi har varit med OliviaL idag. Hon berättade att det numera finns ett ljust Joel-bröd. Vi åt popcorn och såg på Madicken och jag föll för Madickens underbara pappa och för Alva, hon är antingen glad eller arg men sällan ledsen.

Vi pussade henne hejdå och tog bilen till stan, åt gott och mycket på Gandhi, körde hit, hängde och gick till en av Måns vänner. De gick ut på invito, jag promenerade hemåt och gick ut mina nya jeans, nu är jag här och det har pipit ett maskinpip två gånger men jag hittar inte vad det där. Det låter som att någonting vore klart, typ en tvätt, men här är allting ofärdigt. Jag kommer låta stringhyllan ligga, vi har ingenting på väggarna men det är himla fint ändå och årskiftet känns för nära. Nu ska jag läsa newyork-trilogin och sova, jobbar ju imorgon. Eh.

Jag försöker lära mig att vakna ensam och roa mig själv en hel dag. Det hjälper att det är dammigt här och att vi har tvättstugan idag, jag ska städa snart och jag ska inte sätta mig i sängen, när jag gör det får jag ofta den här känslan av att ingen ser mig och att jag därför inte finns. Kanske är jag knäpp, men den kommer och den skrämmer mig, därför ska jag sysselsätta mig i lagom grad, gå ut på promenad. Jag är nära på att boka en resa till Sydamerika, det är det och bara det jag vill göra till våren, det skulle vara så underbart roligt!

Nu ska jag lyssna på blundet on reality och feja.

Idag sa jag till Måns och mig själv att jag är så satans less på havregrynsgröt och att jag borde sluta äta det. De främsta anledningarna till att jag ätit sådana mängder havregrynsgröt de sista veckorna är:

1. Att det kostar nathing

2. Att det finns hemkokad lingonsylt i mitt kylskåp

3. Att sylt, mjölk och bregott är det enda som finns i mitt kylskåp

4. Att jag känner mig som en bra friluftsmänniska

5. Att kastrullen är så magiskt lätt att diska.

Efter att vi pratat om det fattade jag ett medvetet beslut att äta något annat än gröt till lunch. Lagade makaroner och soyakorv, det var gott och salt. Fyra timmar senare blev jag vrålhungrig och det enda jag såg när jag öppnade skafferiet här på jobbet var havregryn. Jag kollade i frysen men hittade bara korv. Jag letade i kylen men det fanns bara femton burkar med inlagda grönsaker, fyra flaskor ketchup, storpack skinka och två tuber kaviar, grönsallad, margarin. Och såklart mjölk och lingonsylt. Nu har jag ätit en till tallrik havregrynsgröt och ser framför mig hur Anna Skipper tar in mig i ett rum där havregrynsgröten räcker till knäna, hur hon ryter något om faran med ensidig kost och att jag borde använda fiberberikade havregryn om något.

Jag älskar att vakna klockan nio, det är en perfekt tid. Jag tycker mycket om att äta havregrynsgröten lite kallare och lite snabbare än alla andra, jag är glad över att min mamma har kokat lingonsylt till mig och att hon gillar traditioner, hon vill göra det till en tradition att gå ut och äta middag med mig en gång i månaden och jag bara håller med. Jag är mycket fäst vid min stickning, mitt nya comviq-abonnemang och att jag har varit utomhus mycket i höst. Jag är glad över att Måns och jag har hittat en tv-serie att följa, jag är otroligt glad över att Måns kommer hem imorgon, jag tycker att det är skönt att jag slutat vara rädd för katter, om jag vore det skulle jag verkligen varit mer sällan hos Martina och Erik, och det skulle vara big shame. Jag älskar att köra bil men gladast är jag nog över att Ken har släppt en ny, råbra singel.

Jag har haft min första riktigt störda sömn sen högstadiet. Jag somnade iskall tio över ett, vaknade och tog på mig tjocksockor, somnade igen, vaknade och slet av mig sockorna och täcket, somnade och sov djupt, var klarvaken klockan tre, lyssnade av ett mobilsvar av Måns, ringde honom, pratade i en halvtimme, blev glad över att Elsa kom hem, tänkte gå upp och trötta ut mig men pratade med Elsa på min säng istället, tog två ipren och somnade vid fyra, vaknade av att något lät konstigt, gick upp och kollade att dörren var låst, kom på att det var regnet som lät mot rutorna, gick upp och kollade om dörren var låst en gång till, gick och la mig, sov, vaknade av nackont, sov och vaknade. Skönt att det är morgon nu, jag har druckit kaffe och tagit två smärtstillande. Puss

Jag känner på mig att jag kommer att drömma om spindlar och trollsländor i natt. Det värker i ögonen och jag fryser, jag känner mig hypokondrisk och klen för att jag har haft ont i huvudet i tio dagar och axlarna fem och skäms när jag berättar för Sanna och Måns att jag känner mig febrig ikväll. Jag känner mig urdum helt enkelt

Ikväll har jag ätit tacos och druckit vin med Sanna. Så himla mycket fredag, bra känsla. Sen fick vi skjuts till Frida, hon är så jävla bra på helg, har alltid gott godis och chips och vindruvor. Jag åt och tog en snus jag inte kände av. Nu väntar jag på att mättnaden ska lägga sig så att jag kan kvällsfika, det går inte utan.

Igår var farmor och farfar här och drack kaffe, tjugo över tio knackade dem på dörren och farfar är fortfarande en av de stiligaste män jag sett och farmor mimade fortfarande med när jag pratade. Tjugo över tio på kvällen var Elsas föräldrar här, och jag bjöd dem på kakor jag bakat men inte smakat, och jag såg hur de, kakorna alltså, föll ihop som ett sandslott vid första tuggan. Bilden av mig själv som en naturbegåvning i le kitchen fick sig en törn men ingenting föll ihop, jag gillar det här med att vara nybörjare på det husliga och praktiska. Förutom min tv-shop-dröm skulle jag gärna namnsätta bakverk. Syltgrottorna är förövrigt svåra att få till, det rann över och ut.