Hittepå.
Och va fan har jag det för. Det är fredag, jag har ätit regelbundet hela dagen, jag drack ingenting igår. Veckan har varit händelserik, jag har uträttat bra ärenden, jag har sovit åtta timmar varje natt. Jag har slutat oroa mig över jobb och våren, jag har rena kläder och bäddad säng. Jag har för fan varmt vatten i kranen och en frisk kropp och är ung och bra och jag har bra vänner. Gud, jag kanske behöver prövningar, har jag det plötsligt FÖR bra? PITT.
Vi ska köpa en skrana till Olivia i julklapp.
ångesten kan komma i efterhand! morgonen efter morfars begravning och uppsatsen var klar så snurrade hela rummet när jag öppnade ögonen, jag mådde illa och trodde att jag skulle dö. och allt var ju överstökat och jag var ju egentligen lättad, kroppen är skum, men som den grymma psykolog och livscoach jag är så fattade jag:
"det kom i efterhand"
emma, tur att du har mig som kan förklara allt!!!
/livscoach
haha, älskar coachingen. jag tror att min reaktion beror på något så simpelt som pms o (igår) ensamhet. samt en o annan upptäckt oro. puss
de där dagarna när allt är "perfekt" men ändå INTE kan ju vara de jobbigaste. det blir så mycket: Men Varrrför?
min kille tipsade om din blogg, att du skrev så bra! så nu hittade jag hit. ikväll var din kille här och kollade el classico. kram på dig!
pms förresten, who needs it?
Emma, jag blev så glad av din/Thomas komplimang att oron minskade. Haha, det är sant.
Ja, pms är ett straff.